Dansaren känner och tänker med kroppen,som ett instrument som ska uttrycka känslor och stämningar på scenen. Han eller hon uppfattar tillvaron genom det kinestetiska sinnet eller ”rörelsesinnet”som med tiden utvecklas mer och mer. Dans är förmodligen den äldsta av alla våra uttrycksformer, där individ och grupp samspelat i olika typer av riter. Man kan med dans uttrycka det som är svårt att säga med ord. Dans kan sägas vara en poetisk form av rörelse. Den moderna dansen är den västerländska dansstil och kontsform som i vår tid förknippas med människans naturliga rörelser. Man arbetar medvetet med förhållandet till golvet, kroppens centrum, rörelsekvalitet och expressivitet i rörelserna. Ur den moderna dansen har improvisationsdansen utvecklats där man intuitivt skapar rörelsen i ögonblicket utan någon i förväg lagd koreografi. Kontaktimprovisation uppkom i början av 70talet i USA. Man ger och tar emot tyngd, i samspelet mot någon annans kropp eller mot golvet. Dansterapi är en relativt ny terpiform som används och har visat sig vara mycket verkningsfull för människor på väg att bli utbrända, med långvarig smärta samt med psykosomatiska besvär. Den har också använts med framgång i arbetet med åldersdemens. Min grund finns framförallt i balett, modern dans, afro och haitisk dans.